Jag har gått några amerikanska och engelska utbildningar online i måleri de senaste två åren och alla säger ungefär samma sak. När du målar det som gör dig glad, blir du inspirerad och det gör dig kreativ så att du målar mer. Samtidigt finns det en ”skola” i västvärldens norra delar som förespråkar harmonierade dova färger (mycket beiga och gråa nyanser) med någon enstaka färg som poppar. Även den skandinaviska stilen består ju ju mycket vitt och beige och pudriga färger i inredning mm. 
 
För mig räcker inte detta. Jag behöver mycket livfulla färger, det är därför jag målar. Då jag varit påverkad av denna skola har jag tidvis tvekat på mitt uttryckssätt och känt mig barnslig och ”too much”. Nu har jag sakteliga kommit till ro med att jag vill ha extra allt när det gäller färg:) Jag kallar mig kolorist för det är just färgen och färgkombinationerna som ger mig energi. Jag blir därför extra glad när jag får feedback som stärker mig i det. Leve lekfullheten!